Kände aldrig honom,
men ibland tänker jag på han som dog i skolan när jag gick på högstadiet.
Kan inte historien riktigt men han blev påkörd av tåget vet jag.
Tänkte på det idag och förstod att man vet fan aldrig,
aldrig när man kommer dö.
Varför lever jag inte? Jag måste våga mer,
våga ta chanser och inte mesta, för då kommer man bara ångra det.

Av de onda kommer något gott, jag kan säga att han får mig att tänka till ibland,
fastän han inte gjort något speciellt. Det måste varit en jobbig händelse för
familj och vänner, men olyckan kan nog fått folk att tänka efter.
 Iaf jag, så nu måste jag börja leva mitt liv, det är de ända liv jag har.

Varför gråta över folk som inte förtjänar det, varför irritera sig på folk
som inte ens förtjänar ens tid, varför inte bara uppskatta det man har?
det finns något possitivt med varje människa, försök att se det istället.



Imorgon blir det siesta med dessa 2.