Ett steg fram - två tillbaka.
Ett steg bak - två framåt.

Trodde aldrig det skulle vara så jobbigt att så stå stilla.
Hur jag helt stänger av (och för en gångs skulle håller käften) när någon påpekar hur stilla jag står.

Jag är 21 år - har hela livet framför mig.
Men ändå varför tar jag inte tag i livet redan nu..
Kanske för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra om jag får tag på det..