Igår blev sonen 2 månader.
Känns som han funnits med oss hela tiden så känns så lite med 2 månader men ändå vet man om att han bara är så liten, de går inte riktigt ihop.

Iaf vi var på bvc, sambon var ledig, så passade bra. Igår skulle kolla V som vanligt och sen prata en del med mig om hur jag mår och då fick inte J vara med. Så han tog V och körde en runda tills jag var klar.

Både jag och sonen blev godkända.
Han hade vuxit "som han ska" och jag vart inte deprimerad :)

Barnsköterskan sa att hon tyckte vi, jag och sambon, verkade ha en sån fin relation. Hjälps åt och alltid så glada/trevliga. Kul att höra att de syns också :)

Nu tar de en månad till nästa bvc besök, skönt.. men känns ändå ganska långt.