Tisdagskvällen i bilder
Såhär skoj hade jag igår kväll.
Bad sambon om isvatten men fick Is med lite vatten.
Mamma, pappa, barn!
Vi är nu mamma och pappa.
Vi har varit mamma och pappa sedan den dagen de lilla embryot blev ett foster men de känns inte som att vi blev föräldrar på riktigt förrän vi fick träffa våran son.
Som mamma känner jag redan en viss frustration vet att sonen inte känner samma trygghet hos J, vilket jag förstår. Det är ju jag som går hemma med honom och de är jag som har maten. Sambon förstår också varför och han accepterar de nog på ett annat sätt än vad jag gör.
Jag vill så gärna att V ska känna sig trygg hos J också så ser gärna att de myser när han kommer hem från jobbet. Men ja.. Ibland går de inte hem.
Vi lär oss hela tiden.
Jag måste stanna upp ibland och inse att vi bara haft sonen hos oss i 2,5 vecka! Vi är nybörjare alla 3.
Super kass på frukost
Har alltid haft svårt för frukost (eller iaf sen typ högstadiet)
Men måste verkligen hitta något snabb "lagat" och mättande.
Så igår när vi var och handlade så köpte vi lite till frukosten.
Så nu mer ska jag äta fil (som nedan) eller knäckisar.
Söndagsmys
Igår åt vi middag hos mamma..
Syrran och hennes familj var också där :)
Super mysig och väldigt god mat.
Fick snackat lite med syrran men sonen var svår somnad och hade magknip så satte mig för mig själv och mös lite med honom. Jätte jobbigt när man inte riktigt vet vad man ska göra..
Men vi lär oss.. Underbara barn
Promenad i kylan
Förlossningen del 2
forsättning..
Klockan blev tillslut 19.30 och de var dags för BM att se om pilla gjort värkan.
Liiiite, 4cm öppen. Hon berättade att dom kunde agera nu men dom valde att ge mig en tablett till. Inte så värst skoj för jag började få mer ont. Så ner med en pilla till och sedan var de bara att vänta 4 timmar till.
Jag bytte om till sjukhuskläder sen vankade jag rundor i rummet som en yr höna. Ajajaj av ont jag hade i underredet, svanken och ljumskarna. Värkarna började komma igång vid 20 ungefär. Uppdaterade lite på instagram undertiden och de var några som tipsade om att Bada! Så jag frågade undersköterskan om jag kunde få bada men tyvärr var de upptaget så istället hoppade jag in i duschen. Stod pch spolade massa varmt vatten mot magen, svank och ljumsken - men tyvärr hjälpte de inte. Hade fortfarande samma smärta.
Tiden gick och ondare fick jag.. bad några gånger om de där badet men blev aldrig av.
Fick testa TENS plattor mot smärtan. De satte två vid varje ljumske och två i svanken. Det är som små sötar som ska vilse leda smärtan från värkarna (inte ta bort de men vilse leda) De fungerade sådär enligt mig. Blev att jag hade den effekt som var starkast på hela tiden tillslut för jag hade så ont. BM sa till mig att jag bara fick ha den på när jag hade värkar - men hade ont hela tiden så ville inte stänga av den.
ca 21.30 gick vattnet. Satt på sängkanten och helt plötsligt kände mig enormt kissig, reste mig upp och så.. SPLAT!! Det var som att sticka hål på en vattenbalong. J slängde sig på signalknappen och BM och undersköterskan var snabbt på plats. "Kanon, så slipper vi ta hål på hinnan!" sa BM. Trodde aldrig vattnet skulle gå så.. haha! J vart nog lite chokad :P
Där efter fick jag Lustgas när vi kom underfull med att TENS plattorna inte hjälpte mig tillräckligt.
För att få lustgasen att hjälpa så måste man verkligen känna av när man får värkar. Man kan jämföra de lite med när man får kramp i vaden. Reagerar du inte med att sträcka på benet i tid när du känner att du får kramp så är de kört (typ) Samma med lustgasen, tar den du inte den direkt när du känner att du får en värk så känner du av värken exakt lika mkt (enligt mig)
Men iaf - lustgasen - den var bra men den smakade konstigt och man "försvann" lite i den. Mina läppar domnade av efter 3dje gången jag andades i den och man kände sig bakfull. För att inte ha druckit sprit och varit full på 10 månader så känns de enormt obehagligt att helt plötsligt ha en enorm bakfylla. Men den hjälpte en enormt att fokusera på något annat än just värkarna. Visst kände man att man hade ont av värkarna men du var tvungen att tänka på hur du andades i masken så mycket fokus låg på de.
Från kl 21 fram till ca 01 har J sagt att jag knappt var människa p.g.a hur ont jag hade.
Vankade fram och tillbaka i rummet och visste inte vart jag skulle bli av för jag hade så ont. Men vid 01 kom "räddningen" Ryggmärgsbedövningen!!
Epiduralen bad jag om tillslut för de gjorde så ont så jag bara grät.. Så en läkare kom och satte den - vilket inte alls gjorde ont. Det knakade lite vid nått tillfälla (vet inte vad hon gjorde) men när hon väl satt den och de väl gett en smärtstillande så blev jag människa igen. Helt underbart att kunna sitta och prata under en värk som om de inte var något. Sambon var enormt glad att jag "kommit tillbaka". Tyvärr släppte den efter ca 1-2 timmar så då fick jag be om mer.
Kom ihåg, ni som läser, att detta är en igångsättning - så kan vara att jag hade så ont p.g.a de!!
BM ville inte ge mig mer egentligen för jag var 10cm öppen, för hon sa "Du måste kunna känna av krystvärkarna, ger vi dig mer så kan de hända att du inte känner av de". Men sen kom dom in och gav mig liiite till.
Mot slutet körde jag både epidural & lustgas.
04.30 fick jag äntligen börja krysta. Kan säga att detta var inte de jobbigaste på hela förlossningen för de var "bara" att ta i uta helsike. Som du satt på toa för att göra nr 2. När jag hade en värk så var de bara att sug in så mycket luft i lungorna jag kunde sen hålla andan och trycka till tusen!!
27min senare kom han ut. Vår älskade lilla son.
Dom la honom på min mage/bröstkorg och de var en helt obeskrivlig känsla.
Jag vet att dom höll på med något, tror de var att få ut moderkakan men minns de knapp för all fokus låg på vår lilla son.
Äntligen var han ute! ♥
forsätter imorgon med lite vad som händer efter...
Förlossningen del 1
På morgonen fredagen den 12 okt skulle vi ringa in till förlossningen för att höra om det fanns plats för oss. Så klockan 7.30 ringde vi in men fick till svar att vi skulle återkomma vid 10 för just då var de fullt där. Så vi tog de lugnt och gick och små pulade hemma fram till kl 10.
Klockan 10 ringde vi in till KK igen men fick som svar att de förlöst några kvinnor men dom hade inte fått iväg dom till Patienthotellet än så vi fick återkomma klockan 12 igen för att se om de franns plats då. Så vi passade på att ta en lunch med mamma och sen förbereda de sista i BB väskan. Ta bort onödigt och lägga till nödvändigt.
När klockan slog 12 var jag som en igel på telefonen men de bröts hela tiden när jag ringde, så kom inte fram förrän ca 12.30. Denna gången fick vi ett possitivt besked. "Kom in vid 14 så ska vi ha ett rum till er då!"
- ÄNTLIGEN händer de något! :) tänkte både jag och sambon.
Vi ringde rundor för att hitta någon som kunde köra oss till Lund (vi ville inte ha bilen stående där inne, sambons mamma hade tid så hon var snäll och körde in oss..
Väl inne på KK - förlossningen så skrev dom in mig och satte på CTG så dom hade koll på barnets ♥-ljud.
Kändes underligt att åka in på detta viset - man har ju alltid föreställt sig att man känner värkarna hemma och sen åker in när de verkligen är dags - inte att man hinner planera så mycket och åker in utan värkar.
CTG på
Sambons mamma stannade en liten stund för att höra bebis ♥-ljud men sen åkte hon hemmåt igen.
Men jag och sambon satte oss till ro på "vårt" rum.
BM kom in ville känna hur pass öppen och redo jag var för utifrån de valde dom vad dom skulle göra.
3cm öppen var jag och hon valde att ge mig en tablett som skulle göra att livmodertappen mognade lite fortare. Den skulle värka i 4 timmar sen skulle hon känna efter igen. Om den inte hade öppnat sig mer så fick jag ta en tablett till. Hade den öppnat sig så kanske dom skulle ha hål på fosterhinnan och sen ge värkstimulerande dropp.
Iaf när klockan var 16.00 så var vi lite hungriga igen så frågade om vi kunde gå och käka och de fick vi.
Dom kopplade bort CGT och så gick vi till Blocket för att kolla om där franns någon mat. Blev ingen lyxmiddag men var uppskattat med mat. Undertiden vi var och åt började de strama i ljumskarna och i svanken.
Man kände att nu börjar de hända saker.. Så vi pinnade tillbaka till förlossningen ifall ifall något skulle komma igång. Väl på förlossningen satte vi oss till ro (så gott som man kunde) och väntade på att klockan skulle bli 19.30 så dom kunde se om pillan gjort värkan.
Ont som fasen i ena ljumsken och svanken.
Fortsätter i nytt inlägg imorgon.
Ta sig tid
Tänkt nu några dagar att jag skulle skriva lite snabbt om förlossningen och dagarna efter, men inte kommit till skott. Haft tid ibland men prioriterat annat då.
Jag har ju uppdaterat bloggen men det har jag gjort via appen och vill inte blogga längre inlägg via mobilen.
Ska försöka ta mig tid till de imorgon.
Vet inte hur pass intresserade ni är men jag vill dela med mig om min upplevelse, sen får ni välja själv om ni vill läsa eller ej ;)
BVC och familjemys
Idag var första besöket på BVC.
Allt såg bra ut, sonen var uppe över sin födelsevikt igen.
Efteråt åkte vi hem till mamma för att träffa syrran, hennes dotter, morfar och hans fru.
Blev god lunch och god efterrätt.
Vägde mig och såg att jag gått ner alla graviditets kilo + mer :)
Snacka om att jag blev glad!
Så mycket kakor och godis som vi ätit de senaste dagarna när alla stor och hälsat på..
Trodde absolut att jag skulle gått upp o vikt!
Lillkillen har haft en del magknip ikväll så börjat lite med magmassage. Usch vad man känner sig hjälplös när han skriker. När man ser på honom att det gör så ont :/ Bara att bita ihop och försöka "hjälpa" honom.
Samlade minnen
Nu har vi framkallat foton från förlossningen och de närmsta dagarna därefter. Vi har även köpt ett fotoalbum som vi nu fyllt med foton.
Eller fyllt har vi inte för de får plats 300 foton och vi har bara satt in ca 80 :)
Så mer får de plats..
Älskar fotoalbum..
Måste hålla fast vid de nu när vi har lilla V.
Så man inte bara har foton på datorn.
En korg av läckerheter
Idag kom min goda vän Amanda på besök.
Hon hade med sig en fin korg med saker till både oss och lilla V.
Choklad och godis till mig och sambon och massa kläder och en filt till lillkillen.
Helt underbart fina kläder i blandade storlekar, allt från 56-80. Blev super glad för det var så fint allt ihop och godis är ju aldrig fel :)
Tusen tack bästa Amanda :)
Synas på nätet eller ej?
Vill gärna lägga upp bilder på vår lilla son här, på FB och Instagram men ändå är där något som tar emot.
Känner inte att jag måste fläska på med bilder men skulle vilja lägga upp några få, då och då för han är ju en stoooor del av min vardag nu. Men ändå känns de lite "fel" att göra det. Han har ju inte möjlighet att välja de, eller kan inte fråga honom om det är okej.
Ska man vänta tills han är stor nog att välja själv?! Jag tycker de är super mysigt när jag läser en blogg och man får se deras barn..
Vad tycker ni? Hur kan man resonera?
Just nu lägger jag bara upp bilder som den nedan..
Promenix med vagen
Idag gav vi oss ut i höst vädret - trodde vi!
Men väl ute var de super varmt!
Både jag och sambon hade tagit på oss tjockjackorn och jag hade även mössa på. Det ångrade vi snabbt!
Med hösten såg man överallt.. Röda, gula och orangea löv överallt. Älskar hösten (om den är hyfsat fri från regn)
Tillbaka till "gamla" kroppen
2 dagar efter förlossningen hade jag gått ner allt utom typ 1kg. Då hade jag iofs bara gått upp ca 8-9kg totalt.
Så dom kilona var ju lätta att bli av med ;) Men nu är de övervikten som ska bort. Har ju ett x antal kilo som man väger för mycket men vi ska nog kunna bli av med dom också.
Införa dagliga barnvagns promenader :)
Jag älskar dig mer än jag trodde var möjligt
