Lika barn blir olika

Det känns som att när alla föds är vi lika, små oskyldiga barn som väntar på att bli formade av sin omgivning. Jag har velat tro att alla barn föds som oskrivna blad som föräldrarna, släkten, dagis & livet får fylla i efterhand. 

Men barn är olika, redan efter 1 år i livet kan det skilja enormt på barn. Jag har en väninna vars son är super härlig, man leker tittut eller petar honom i sidan så skrattar han så härligt, inte bara engång utan många gånger. Och jag tror inte vi är super annorlunda vår familj vs. deras familj. Visst V är ingen sur unge, verkligen inte, men är inte heller den ungen som garvar när du leker tittut. 

Vi har även en söt liten tjej på öppnis, om man skulle leta tittut med henne så hon skrynklar ihop hela pannan och glor på en som om man var den mest misstånksamma personen i världen. Visst kan hon också få till skratt men hon är misstänksam. 

Så föds vi verkligen oskrivna eller går dna igenom? Eller vad är de som gör att de redan efter så kort tid, några månader, kan skilja så mkt på barnen? Och hur formas barnen?! 

(Nattliga funderingar då jag är uppe och typ magsjuk, damn you sill-jävel) 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback