Får jag chans på dig?
Var det enklare när man var liten eller gör vi det bara svårt?
Vad jag kommer ihåg så har jag frågat Chansen på en kille en gång
(eller frågade samma kille fler gånger,
förstår inte varför han envisades med att säga nej)
Så lätt det var,
man skrev en lapp, som ovan, sedan gav man den till killen i hopp om att han skulle vilja vara med en. Var man blyg som mig, så gav man lappen till en kompis som sedan gav den till killen.
Idag, skulle man aldrig säga " Får jag chansen på dig? "
Så hur gör man då?
Går man på känslan - har man ett samtal om vart man står - eller frågar man rakt ut?
Hur hade man reagerat om en kille hade frågat chans på en eller om man fått en lapp i dagens läge?
Vad jag kommer ihåg så har jag frågat Chansen på en kille en gång
(eller frågade samma kille fler gånger,
förstår inte varför han envisades med att säga nej)
Så lätt det var,
man skrev en lapp, som ovan, sedan gav man den till killen i hopp om att han skulle vilja vara med en. Var man blyg som mig, så gav man lappen till en kompis som sedan gav den till killen.
Idag, skulle man aldrig säga " Får jag chansen på dig? "
Så hur gör man då?
Går man på känslan - har man ett samtal om vart man står - eller frågar man rakt ut?
Hur hade man reagerat om en kille hade frågat chans på en eller om man fått en lapp i dagens läge?
Kommentarer
Trackback
