Har märt på senaste tiden att det finns människor i ens liv som man skulle vilja ha kvar tills döden i princip. Det kan vara en människa som bara gör en så glad eller som satt spår i en. Tyvärr går det inte att behålla vissa, t.ex. någon slutar jobbet, ålderskillnader, klasskamrater/lärare o.s.v. Det är enormt trist för man vill inte förlora kontakten men hade känts konstigt om man kanske träffats utanför jobbet eller skolan t.ex.

För två kvällar sedan satte jag mig ner och skrev upp nästan alla som jobbar på Ica tillsammans med mig. Jag tänkte markera alla med olika färger. För att visa vem det är jag verkligen tycker bra om så jag kan fokusera på dom.. så att mina jobbedagar blir lättare.

Eller hur ska jag förklara? Ibland känns vissa saker så jobbiga fastän dom inte är det. Då är det bra att tänka/fokusera på något som gör en glad. Och det finns några sådana personer på jobbet som jag aldrig skulle vilja tappa kontakten med.

Men som sagt, ibland blir det bara så att man skiljs åt.

Det är som Desireé, en gammal tjenkompis till mig sa:  Livet är verkligen Bitter Sweet