Den 4 februari var min mens sen 6 dagar - vilket gjorde en misstänksam på att det kanske inte skulle komma någon mens den månaden eller 9 månader framöver. Snabbt sprang jag ner till apoteket och köpte ett grav test.

 

Stod ett tag och funderade om jag skulle ta de som bara visar + eller - (de var billigare) eller om jag skulle ta det som visade om man var gravid och såfall hur länge. Magkänslan sa att jag var gravid så därför tog jag de som visade hur många veckor man varit de också.

 

Upp snabbt och gjorde de som behövdes göras.. och sedan var de bara att vänta. . . . . . . .

Gravid 2-3 veckor visade displayen.

 

Sambon sken upp direkt med ett leende från öra till öra :)

Medan jag var nog med chockad - jag var super glad såklart men troligtvis i lite chock för min reaktion blev mest

"Jaha.. okej.. skoj men oj"

 

Känns hemskt nu i efterhand att ha reagerat så för själklart längtar jag efter vårat barn och sett fram mot de från dag 1 men tror allt tankar om ansvar o.s.v dök upp direkt.

 

"Jag är bara 22, kan jag ta hand om mig själv ens? Har vi råd med ett barn? Kommer vi kunna göra de saker vi vill fastän vi har ett barn?"  - Men allt löser sig!

 

Men iaf detta känns som igår men här sitter vi.. med 9 veckor kvar tills lill* bebisen kommer :)

Vi båda längtar och ser fram mot de enormt mkt.

 

Men som sagt - tiden går såååå fort så man blir lite rädd.