En dag närmre…

Det är med skräck blandad förtjusning jag idag fick samtal om mitt kommande jobb. Chefen ringde och sa att dom behöver mig och vill anställa mig. 

-Sjukt jävla skoj!! 

Men ändå är där en liten del av mig som skriker Neeeeej!! Inte för att jag inte vill jobba där, för de vill jag verkligen.. Utan för att jag vill inte behöva lämna sonen så mycket på dagis. Vill inte vara ifrån honom så mycket men jag måste. 

Satt och skrev upp schema idag och jämförde med sambons. Vi skrev upp vilka tider sonen måste vara på dagis och 1 gång i veckan (tror jag) måste han vara där från 6.30 till 16.00 och de är för länge enligt mig. Men vad skall man göra?! 

Gilla läget? 
Tror vi får köra på de tills jag kan schema planera mig själv, vilket är om en måndag typ. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback